Yrkesval?

Vi sitter vid matbordet och pratar om att jag (mamma) ska bort på fest den 27 juni.
Hillevi börjar gråta.
Varför undrar vi?
"För pappa kan inte göra rösterna till mina gosedjur".
Hon fortsätter gråta och vill ha sin napp.
Hillevi: "Men mamma, du sa ju att jag ska få nappen när, Ett (hon håller upp ett finger) jag ska sova, och två (ett nytt finger) när jag är ledsen".
Mamma: "Ja, men då ska du ju ha gjort illa dig-ledsen".
Hillevi: (Börjar fingra på sina gamla myggbett, men satsar istället på ett sår på benet) Men jag har ont i mitt ben…
Mamma: (Skrattar) "Undrar var du ska börja jobba för någonstans med den förhandlingsförmågan".
Hillevi: "Men mamma, jag ska inte jobba".

Skrattfest

Hedvig gillar verkligen Hillevis heliumballong. Och avslutar med ett kläm!

Vad heter de här prickarna?

Hillevi nyss:
"Mamma, vad heter de här prickarna jag har på armen?"
Mamma: "Vattkoppor."
Hillevi med stor medkänsla i rösten: "Åååå, stackars mig."

Och det är stackars henne. Dag 2 har hon redan fått koppor i munnen och vid ögat. Hur ska detta sluta…

Årets hits

Tjohoo! Nu är jag bara skyldig Swedbank en sisådär tre mille för huset…


H2 - lika som bär eller vad säger ni?

God jul!

Önskar vi!

Äntligen hemma!

Tänkte bara lite snabbt säga att allt är bra med oss. Jag mår efter omständigheterna förvånansvärt bra, Hillevi är världens stoltaste storasyster, och Hedvig är så här långt en väldigt nöjd och lättskött bebis.

Vi fick ju ligga inne på BB nästan en vecka pga att Hedvig blev gul (något som beror på att min blodgrupp inte är kompatibel med hennes och bla bla bla). Men igår fick vi så äntligen åka hem. Behandlingen nu består i att Hedvig ska äta och bajsa massor. Så jag tankar henne full var 3:e timme oavsett om hon sover eller är vaken, och hon levererar tillbaka. Så vi hoppas att hon snart ska ha en normal hudfärg igen.


Stolt storasyster!


Gul men inte ful!

Den 25:e smäller det…

… då är det dags för oss att bli tvåbarnsfäräldrar.
Lite snarare än jag trodde men, men.

Nähäpp

I dag var dagen då vi skulle få se åt vilket håll bebisen ligger. Och tyvärr ligger den med huvudet upp och ryggen utåt, vilket visade sig vara det svåraste läget för att få den att vända sig. Och mycket riktigt, efter ett för mig väldigt jobbigt och obekvämt försök fick vi ge upp. Den ville helt enkelt inte vända på sig.
Så nu ska vi få en tid för kejsarsnitt istället, det brukar visst vara ca 1 vecka innan beräknat datum, så kring månadsskiftet kanske bebisen är här.
Jag som verkligen, verkligen INTE ville förlösas med snitt.
Busunge!