Mesigt messmör
Jag trodde väldigt länge, faktiskt fram till midsommar för ett par år sen, att jag inte gillade messmör.
Så, på frukostbordet på midsommarafton som vi firade i Sannas stuga, stod ett paket messmör.
– Jag kan ju alltid prova igen, jag kanske har ändrat smak, tänkte jag.
När jag tog det första bettet insåg jag att jag aldig nånsin smakat messmör. Det var en helt ny smakupplevelse, en ganska angenäm sådan.
Det visade sig att det var min mamma och pappa som inte gillade messmör och att de genom någon konstig hjärnmanipulation fått mig att tro att jag smakat.
Varför bloggar jag om det här? Jag läste på Pontus blogg om hur han upptäckt att han gillar kantareller, fast han aldrig nånsin gillat svamp. Själv gillade jag inte ost när jag var liten. Eller kaviar. Eller leverpastej. Jag åt inte så mycket smörgås.
posted by malin @ 11:45
4 Comments:
Själv gillar jag både ost, leverpastej och kaviar på mackan, och har så alltid gjort, men tycker verkligen inte om messmör. Kan inte riktigt med smaken ens om den är nerrörd i såser.
Det är någonting med den obehagliga strävheten tror jag. Lite som lever. Burr.
Smakar inte leverpastej mer som lever än messmör?
Nej, det är det som är så konstigt.
Jag har samma problem med ost. Det finns en speciell ostsmak som jag aldrig gillat, men börjat vänja mig vid.
Den första osten jag åt var gorgonzola, för att den smakade minst ost. Nu äter jag alla ostar utom typ vanlig hushållsost. Den smakar bara av den där äckliga ostsmaken och inget annat. Jag gillar alltså inte milda ostar.
Skicka en kommentar
<< Home