Vuxna tider
På lördag smäller det. Efter att ha väntat i över 14 månader flyttar vi äntligen till vår trea. Jag har aldrig bott i en trea. Detta är min största lägenhet någonsin. Och jag är 35 år. Vad säger det om mig? Om Stockholm? Om bostadssituationen? Jag känner mig i alla fall sjukt vuxen.
Det känns nästan som om det är första gången jag flyttar "på riktigt". Borta är alla trasiga grejer som man ärvt av kompisar, hittat på loppis och fyndat på IKEA. Nu är det "riktiga" grejer som tarvas.
I 4 års tid har vi kamperat i vår älskade etta med skokartonger som sängbord och med ett gammalt paisleymönstrat överkast som jag köpte i Amsterdam 1992 (!) som skynke framför sovalkoven. Sovalkoven! Herregud. Varför har vi inte flyttat tidigare? Jag fattar inte hur handlingsförlamade jag och min man kan vara ibland.
Men nu! Nu agerar vi äntligen efter vår ålder. Vi har köpt tvättmaskin, diskmaskin och en ny matta. Och så vill jag pynta vårt nya vardagsrum med en sån här: