Pippi Longstocking Hoha hoha
Det här blir ett riktigt metainlägg. Tittade på "Gilmore girls" idag innan yogan. De tittade i sin tur på "Pippi Longstocking". Mycket bisarrt att höra dem sjunga "Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa" på engelska. Och höra Tommy säga saker på samma språk.
Men en sak slogs jag av. Hur obotligt glad och optimistisk Pippi är. Visst är jag också självständig, galen och tidningen betalar mig i alla fall några stycken guldpengar varje månad. Man kan till och med säga att jag har en kannibalkung till pappa (ni borde se bilden av honom från förra julen), men jag har ALDRIG varit så där positiv till allt som händer. Kanske nåt man borde va. Eller kanske inte...äh det är nog för jobbigt. Jag börjar imorgon. Kanske.
posted by malin @ 22:10
3 Comments:
Fast det borde gå hand i hand med din inte-säga-nej-strategi. Och jag tycker nog att du är positiv för det mesta. Och klarar av en massa svåra saker.
Ja, men jag vill åt den där känslan av att allt är möjligt. För det är det ju. Är lite deppig för att M är långt borta och det känns som det kommer bli svårt att ordna allt.
Men det går över.
Den känslan kommer när du minst anar det. Intelektuellt (stavas det så?) vet du ju att allt är möjligt. Känslomässigt är du bara bedövad av praktiska problem med M. Och som du själv säger. Det går över. Tyvärr är jag i NYC när du firas. Synd. Men vi ses ju i morgon.
Skicka en kommentar
<< Home