En vecka och fem dagar

Så har man varit mamma i en vecka och fem dagar, och det har varit härliga dagar. Visst har jag fått hålla mig vaken mer än jag räknat med (bra nätter får jag sova som mest 5-6 timmar, ätarnätter när hon ska ammas hela tiden blir det väl max 2-3 timmar), men Hillevi har varit otroligt snäll så här långt.

Hon blir lite arg när det inte går fort nog att få fram maten (lik både sin far och mor där...), när vi krånglar med henne på skötbordet lite för mycket, när hon inte får klämma fram sina pruttar i fred (har lite gaser i magen) och när vi ska bada henne (känner väl att vi fortfarande är valhänta båda två, och minnet från det allra första, alldeles för kalla badet sitter säkert i också).
Men otröstligt ledsen har hon inte blivit än tack och lov. Vet inte om mitt sköra modershjärta skulle klara det.
Hon blev röd och lite sårig i ljumskarna efter några dagar för att vi inte tog bort fosterfettet snabbt nog och det höll på att knäcka mig. "Jag har skadat mitt barn!" "Jag är en usel mamma som misshandlar sitt barn!"
Men det har läkt fint nu så känns det bättre.

Vi har varit ute på vår första promenad med barnvagnen också, då premiärade vi att fika med några kompisar som också är föräldralediga och var ute så länge att vi dessutom fick premiära att amma på allmän plats...

I dag ska vi på vårt andra besök till BVC och mäta och väga. Förra gången hade hon gått upp till 3400g så hon närmar sig sin födslovikt. Med tanke på hennes nattliga ätvanor de senaste dagarna gissar jag att hon gått upp ytterligare nu.

Annars tillbringar vi dagarna mest med att vila, amma, gå promenader, få besök, byta blöjor och titta på tv.
Nästa vecka ska vi ju klara oss själva Hillevi och jag när Nicklas ska börja jobba igen. Vi får se hur det går...
När ni vill komma förbi och hälsa på så säg bara till, har det varit en bra natt är jag pigg på besök, har det varit en ätarnatt så försöker jag vila så mycket som möjligt under förmiddagen och är rätt social på eftermiddagen.
Kram
//s