Bästa boken i år

Den läste jag i somras – Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". Jag grät så mycket att mina föräldrar som jag besökte blev alldeles oroliga för mig. Jag grät så att jag hulkade för första gången någonsin på grund av en bok.

Inte bara på grund av den lilla flickans utsatthet, utan framför allt för faderns. Och jag får fortfarande tårar i ögonen när jag läser en intervju där Åsa pratar om den. Läs den!

Karpaltunnelsyndrom

Så kan jag lägga till ytterligare ett graviditetsbesvär på listan:

Karpaltunnelsyndrom.

Det betyder att ett antal nerver i handen trängs ihop vilket leder till domningar och värk i lederna i händerna. Värken brukar försvinna efter graviditeten men i vissa fall måste man operera. För mig domnar inte händerna bort, men jag har värk i lederna när jag tex knyter händerna. Min kompis Anna som ska ha barn en månad efter mig får domningar så hon tvingas sova med skenor på händerna.

Annars är halsbrännan min bästa vän. Eller rättare sagt novalucolen. Åderbråcken har jag hållit ståndna (heter det så?) med hjälp av stödstrumporna från Lindex. Katrinplommon var botemedlet mot den tröga magen. Järntabletter hjälpte upp järnnivån i blodet och finnarna på ryggen försvann turligt nog av sig själv efter ett par månader.

18 kilo tyngre har jag blivit men i övrigt verkar jag ha haft en väldigt "enkel" graviditet. Jag var lite trött ett tag i början, lite illamående ett par veckor men har annars kunnat leva mitt liv precis som vanligt. :)

Men nu tycker jag nog att bebisen borde komma ut, så att jag kan återgå till mina vanliga strumpor och slippa halsbränna ett tag. Jag gissar på att den kommer till helgen. Ska vi betta?

Jobba inte ihjäl er Bredbandsbolaget!

I nuläget har vi både telefon och internet med Bredbandsbolaget. Något som vi gärna vill flytta med till huset.
Men kan ni begripa, i teknikens år 2007 så behöver de fem, 5, five, VECKOR! på sig för att flytta grejerna. Det innebär att i fem, 5, five, VECKOR! så kommer vi inte att ha telefon och bredband – på något ställe!

Det är som om man hade att göra med Telia 1997.

Obegripligt.

Helt j*vla obegripligt.

Vi gillar

Telenors stortavlereklam

Gillar just nu

Björn Gustavsson är rolig.

Läget normaliserat

Barnmorskan i dag: "Ja, den stack ju iväg lite då, men nu har den lugnat ned sig."

Magen har sjunkit ned och barnet ligger återigen på normalkurva.

Kanske, kanske kommer det om ett par veckor ut en normal bebis på ca 4 kilo.

Saker som är nyttiga

Jag undrar ibland vad man ska med vissa kunskaper att göra. Jag fattade det inte just då kanske men så kommer det en tid i livet när det är uppenbart. Ta det här med orientalisk dans, tex. Jag testade så klart på det när vi bodde i Egypten och så nyligen på Hannas möhippa. Inte så där superhett kan man tycka. Men dansen sägs ha uppkommit som en hjälp för kvinnor som ska föda. Man rör höfterna på ett sätt som öppnar upp bäckenet, gör det lättare för barnet att komma ned i förlossningskanalen och man frigör energier som gör att man kan fokusera på annat än smärta. Sjukt smart. Gissa om jag kommer att gå runt på förlossningen och göra åttor med höfterna när det närmar sig.

Och så det där med andningen. Jag gick ju kurs i buddistisk meditation när jag var i Australien för några år sen och tyvärr har jag inte mediterat alls så mycket som jag trodde då. Däremot är andningstekniken från den typen av meditation ypperlig inför förlossningen. Man får lättare att slappna av, fokusera på det inre och det blir lättare att hantera smärtan (förhoppningsvis). Så det där med att andas ut barnet är nog inte så flummigt som det låter.

I dag är det exakt 3 veckor kvar. Och på måndag ska vi till barnmorskan igen. Förhoppningsvis är monsterklumpen tillbaka på normalskalan igen...

Det är inte ditt fel!

Älskar du choklad? Det är en bakterie i din mage som är orsaken!

Hur rik är du?

Hittade den här länken till en fantastisk webbkampanj på Josefines blogg.

Hjärnspöken

Är du logisk eller en käsnlomänniska?
Använder du höger eller vänster hjärnhalva mest?
Kolla själv på:
http://www.news.com.au/dailytelegraph/story/0,22049,22535838-5012895,00.html

Själv är jag extremt högerhjärnad och kan bara se dansösen dansa motsols om jag tittar i ögonvrån.

Kharma

I onsdags jobbade jag 1 timme och 15 minuter innan de ringde från dagis och bad mig hämta Hillevi eftersom de trodde att hon kunde ha fått magsjuka för att hon bajsade löst.
Själv var jag helt säker på att det berodde på att hon varit förkyld och inte magsjuka.

Så i morse, kharma hits back, vaknade med huvudvärk och magsmärtor. Försökte hålla igång så jag kunde ta hand om Hillevi, men vid 14 fick Nicke komma hem och avlasta. Nu har jag sovit, ätit väldigt lite och tagit värktabletter så jag mår okej.

Ödets ironi…

Detox dag 9 av 12

Redan efter tre dagar upptäckte jag att jag inte var tokhungrig redan vid 11.15. Hurra!
Jag har heller inte de där supersugen efter något sött efter maten. Hurra!

Och jag har några nya favvisrecept:
Grilla aubergineskivor och använd dem till att rulla in skivor av haloumi. Salta, peppra och lite chili på. Häll på en omgång tomatsås gjord av krossade tomater, lök, vitlök och nån msk balsamvinäger. Gratinera i ugn.

Blanda kokta linser med hackad lök, hackad paprika, vitlök och lite citronjuice. Lägg i en ugnsfast form tillsammans med fryst spenat och lägg skivad fetaost ovanpå. Gratinera i ugn.

Men några sämre saker: soppa smakar apa utan salt eller buljong. Kål är kul i typ 3 sekunder om man inte kan göra salt soppa eller kålpudding av det.

Monstebaby på väg

I dag när jag var hos barnmorskan och hon kände på magen var bebisens fötter, rumpa och huvud var så sa hon:

"Oj, oj. Det här är ett stort barn."

Och när hon mätte mig över magen så har jag de senaste 3 veckorna gått från normal (precis enligt kurvan) till stor. Det betyder att bebisen har typ ätit anabola och vuxit som gräs de senaste två veckorna. För när vi gifte oss var jag ju "normal". Sista veckan har jag känt mig helt sprickfärdig och mycket riktigt har jag också gått upp 4 kilo de senaste två veckorna.

Måns och hans två bröder vägde 5 kilo vardera när de kom ut. Jag bävar. Och hoppas att jag inte går över tiden.

4 veckor kvar nu. Jag hoppas på 2.

Farväl framor

I fredags var det begravning för min farmor i Vänersborg. Jag var inte plats men har fått rapporter om att det var en fin tillställning, sångaren från Mellerud sjöng vackert, vädret var strålande, blommorna som jag hade beställt var superfina och kaffet på pensionatet var gott. Allt toppades av att pappa och min bror hade en heart-to-heart med kramkalas som de inte haft på flera år. Den efterföljande bodelningen mellan pappa och hans två syskon gick smärtfritt och pappas sambo Barbro var vaken och hittade en porslinselefant som hon trodde jag skulle uppskatta. Pappa, som åkte till USA i dag, tittade förbi oss i går och hade med sig den. Det blir ett fint minne av farmor.

Hon var en speciell person som jag hoppas att jag i framtiden kommer att likna. Jag kan inte minnas att jag någonsin sett min farmor sur eller gnällig. Hon har aldrig varit stenrik, gifte sig med farfar, fick 4 barn, jobbade på intensivvårdsavdelningen som undersköterska fram till pensionen. Hade värk, svårighet att gå och blev ganska överviktig i 60-70-års åldern. Hon åkte ofta omkring i sin elrullstol och hade med sig en brödpåse så att hon kunde mata fåglarna. När man kom och hälsade på var det dags för fika. Och det betydde verkligen FIKA. Minst 3-4 sorters småkakor, minst två mjuka kakor och sen bullar på det. Farmor gillade att fika. Och ibland tog hon en stänkare (whisky). Hon var alltid glad och intresserad av vad man hade för sig, hon hjälpte till att sy och fixa när jag behövde ändra i kläder, hon lät mig gå loss bland hennes knappar, spetsar och tyghögar och vips hade hon sytt en klänning till min Barbie.

Men framför allt var farmor alltid på gott humör. Man märkte inte hennes eventuella krämpor. "Vi talar inte om et", sa hon när man frågade hur hon mådde. Hon berättade alltid någon rolig historia, eller något roligt som hennes granntanter hade sagt. Alltid nära till skratt. Ett av mina favvouttryck som hon lärt mig:
"Ja, den där har ju fått huvud till å ha hatt på".

För ett par år sen fick hon flera strokar, flyttades till ett hem och har i princip legat där och tynat bort. I somras berättade jag att jag väntar barn: "Vem är pappan? Är han vänersborgare? Ja, men det var skönt att höra.", sa hon då. Knappt att hon orkade andas, men ändå orkade hon dra ett skämt.

Farmor var ett föredöme och jag kommer att sakna henne. Jag ser framför mig hur hon sprider sina roliga historier och skrattar sitt smittande skratt med andra gamla godingar uppe i himlen.

Varför?

Bland mina bilder på Flickr är vissa mer populära än andra. Den allra populäraste är på en bröllopstårta jag hittade i skyltfönster, den näst mest tittade på mig när jag sover på ett litet plan i Tanzania och den tredje är den här bilden.
Varför vill folk titta på när Linda bryter arm?

Finkonst

Jag är sedan någon dryg vecka stolt ägare till en Lisa Rinnevuo-litografi. Här är den, bara mycket gulare och suddigare än i verkligheten.

Ut, ut, ut!

Jag har bestämt mig för att min kropp behöver en liten utrensning. Efter en helg av skräpmat och sprit har min mage blivit alldeles, äuhum, mosig. Jag har också märkt att jag saltar mer och mer.

Så nu och i 10 dagar framåt äter jag inte:
• Salt
• Socker
• Mjöl
• Kött
• Kaffe
• Konserveringsmedel el sötningsmedel
• Sprit

Det är alltså ingen idé att bjuda mig på middag eller försöka dra med mig ut. Men om ni vill får ni komma hem till mig och äta linser.